Du ska bara veta hur mycket mod jag fick samla bara för att gå mot dörren.
Pulsen var uppe i tusen.
Hela jag skakade. Jag vet inte om det syntes, men inombords kändes det så himla väl.
Det var svårt att möta blicken och lika svårt att få ut ord.
På något sätt kändes det som jag hade tagits till det förflutna i de få minuterna.
Då fanns det inget annat jag ville än att bara lägga mig bredvid.
Så svårt.
Känslorna är fortfarande kvar.
Det gör fortfarande lika ont.