He's out of my life
And I don't know whether to laugh or cry
I don't know whether to live or die
And It cuts like a knife
He's out of my life

Damned indecision and cursed pride
Kept my love for him locked deep inside
And It cuts like a knife
He's out of my life

If you should ever find someone new, I know she'd better be good to you
'Cause if she doesn't, I'll be there

Borde jag säga förlåt?
Kanske, om personen i fråga har tagit illa upp. (lämna gärna en kommentar)
Eller så borde jag inte.
Jag kan inte rå för hur jag fortfarande känner.
Är det bättre att tiga istället? Kanske.
Men då skulle jag ljuga för omgivningen.
För.. det syns inte utanför dessa texter. Det tror jag inte iallafall.
Det har nog aldrig riktigt synts direkt. Har mest hållt det gömt.
På grund av allt detta, så ska ju inte min omgivning eller jag själv ta illa vid.
På det sättet är jag ganska stark, men på kvällarna försvinner min styrka.
Jag tar hand om allt senare när jag är för mig själv.
På kvällarna när man är på sitt rum, har sin lilla egna tid.
Tankar for runt. Jag är nog inte den enda människa här som har den lilla tiden för sig själv på kvällen innan man släcker lampan.
Vet inte om ni har lagt märke till det, men alla mina inlägg är skrivna på kvällen.
Detta på grund av att tankar for upp och man tänker till lite extra.
Det är skönt att få skriva av sig.
Man pratar inte så mycket känslor utanför sin egna tid, iallafall inte jag.
På något sätt är det lättare att få ur sig allt genom att skriva.
Någon har sagt att så länge jag mår bra av att skriva här om mina känslor osv, så ska jag göra det, vilket jag gör.
Jag bearbetar allt fortfarande.
Gå vidare tänker säkert många av er.. och det har jag gjort, på ett sätt.
Det gjorde jag för att tag sedan, men kanske inte fullt ut, men jag är på väg.