Jag trodde nästan att "en början på något nytt, version 2" var på ingång.
Jag hade fel. Jag insåg att jag inte var redo än.

Vi smög ut genom dörren med täcken och kuddar i våra händer.
Vi gick inte långt. vi la oss utanför på stenbeläggningen.
Vi bredde ut täcket och la oss bedvid varann.
Det var en kall sommarkväll. Kroppsvärmen hjälpte mot kylan.
Vi kurade ihop oss och tittade upp mot stjärnorna.
Det var helt klart och hela himlen gnistrade.
Det var vackert, mina tankar for iväg.
Vi låg alldeles stilla och tysta. 
Jag vände mitt ansikte mot honom och stirrade på honom.
Han sa åt mig att kolla på stjärnorna istället.
Jag gjorde som han sa och kollade upp igen.
Det dröjde inte länge innan mina ögon hade lagt fokus på honom igen.
Han blev lite irriterad, men bad snällt att kolla på stjärnorna,
för vi kunde ju faktiskt missa ett stjärnfall.
Jag kunde inte koncentrera mig, jag ville bara blunda och känna värmen från honom.
Kylan bet i ansiktet. Jag borrade ner mitt ansikte mot hans kropp.
Han omfamna mig och kysste mig på pannan.
En av många nätter som kommer stanna kvar i minnet.

Drömmar är något som varje människa får uppleva.
De flesta drömmar varar bara under natten.
Men det finns också drömmar som kan hålla i veckor, månader och även år.
Jag levde i en lite längre dröm för ett tag sedan.
Men som många vet, så försvinner drömmar. De brukar inte kännas verkliga.
Det finns ett få antal drömmar som håller för evigt.
Min dröm var inte den drömmen som skulle hålla för evigt.
Jag trodde det, men jag hade fel.
Dock ångrar jag inget i drömmen. Jag är evigt tacksam för det år jag fick uppleva.
Jag kände mig speciell och älskad. Det var något jag hade letat efter under en lång tid.
Men som sagt, jag vaknade upp från min dröm och nu står jag här.
Jag vill även säga att jag lever i en sorts dröm fortfarande. Det är bara en helt annan sort.
I denna dröm har jag mina vänner, familj och släkt.
Det känns skönt att ha dessa personer vid sin sida. Utan dem hade man inte klarat sig.
Min försvunna dröm hade jag aldrig upplevt förut.
Kanske bara under en natt, men aldrig i verkligheten.
Att den drömmen skulle bara försvinna så, tog tag i mig hårt.
Det kanske inte har synts på mig. Jag skrev av mig här istället. Det var enklare.
Jag vet inte om jag har släppt allt och kommit över allt.
Jag vill bara säga att personen i den här drömmen (som jag kallar det för tillfället),
kommer alltid, alltid att ha en speciell plats hos mig och den platsen kommer aldrig att försvinna.
Glöm inte det.

Mina drömmar verkar inte vilja släppa taget om dig.
När jag vaknar inser jag att min dag kommer bestå av jobbiga tankar.