Ny vecka, måndagen är redan avklarad och nu är det bara "resten" av veckan och sedan 5 dagar till. Ja, ni vet nog redan vad detta handlar om. Jag kan inte börja räkna ner ännu. Först nästa måndag kommer jag nog gå och räkna ner tills fredagen. Då kommer jag antagligen gå och tjata om hur mycket jag längtar till fredagskvällen. Jag längtar redan nu, men det är saknaden som står ivägen. Jag orkar inte blöta ner mina kläder med salta tårar längre. Visst, det är snart över. Det är väl sant till viss del. På onsdag har det gått två veckor och sedan är det 9 dagar kvar. Nu när jag sitter här och skriver om det, så låter det inte som så mycket, egentligen. Det är helt otroligt hur man kan sakna en människa som jag gör just nu. Tänk hur mycket en människa kan påverka ens liv. Jag har aldrig blivit påverkad på detta sätt förut som nu, så jag känner ju en viss trygghet i honom. När han åker iväg och det behöver inte vara långt, så känns det som om en del av mig försvinner.
Men ändå så finns han alltid där för mig. Jag kan inte nämna ett tillfälle då han inte funnits där. Förtjänar jag detta ? Jag vet inte, men det jag vet är att jag är lycklig och att jag älskar honom.