Jag trodde att jag hade kommit in i en dröm. Jag ville tro att  det var en dröm. En mardröm.
Jag har fått reda på att så är inte fallet.
Detta är på riktigt och det är något jag kommer att få leva med.
Det går inte att förändra, hur mycket jag än vill.
Känslor går inte att styra och jag kan inte klandra.
Saknaden är så otroligt stor och kommer alltid att vara.
Det gör så ont...